<%@ Language=VBScript %>

<%WritePageName%> <%WritePageName%>

...om vårt eget ansvar för nätstrategin

Många företag och organisationer verkar fortfarande leva i föreställningen att nätet nog är bra att ha men inte mer. Att det har utvecklats till att bli den strategiskt viktigaste resursen någonsin, verkar inte riktigt ha sjunkit in. Det är dock inte enbart ledningens fel.

Ledning utan insikt

När jag runt år 2000 verkade som webbansvarig i ett större CRM- företag hade företagsledningen inte en aning om vad som höll på att hända. Att en del internetföretag steg som raketer på börsen, märkte de nog. Men att utvecklingen skulle ha någon betydelse för den egna verksamheten föll dem inte in.

Satsar stort utan att förstå

Många av oss, som har varit och fortfarande är, i samma position, känner nog igen det. För trots att många företag numera säger sig satsa stort på nätet, med både spektakulära traditionella nätplatser och företagssidor i sociala media, har de ändå inte riktigt förstått.

Tusen nätproffs

Riktigt hur illa ställt det är framgår med önskvärd tydlighet i en enkätundersökning den irländske konsulten Gerry McGovern har gjort. Man frågade över tusen nätproffs i tolv olika länder, om de bekymmer de har och hur de tänker om det.

Trist bild

Självklart har den allmänna konjunkturnedgången med neddragningar i både resurser och personal stor betydelse, men den allmänna bilden som framträder är rätt trist. Här följer några typiska uttalanden som nog de flesta av oss känner igen.

Brist och byråkratiskt krångel

Ett typiskt citat lyder: "Brist på resurser att förnya innehåll och modernisera publiceringsverktyget och byråkratiskt krångel i vägen för en nödvändig anpassning till mobil användning". Trots en uttalad vilja att modernisera nätplatsen saknas medel för det.

Nya problem gamla verktyg

Dålig ledning återkommer gång på gång. Så här kan det låta: "Ledningen har inte den blekaste aning om hur man ska möta ett helt nytt beteende hos kunderna. Gammaldags, analogt tänkande, personer försöker lösa nya problem med gamla verktyg. Och de nätvana, som vet och förstår hur det fungerar, hålls utanför besluten".

Gammal organisationsmodell

Här ett citat som illustrerar den gamla organisationsmodellens sämsta sida, egoistiska avdelningar: "Vi har interna avdelningar som kräver att få utrymme på den publika nätplatsen, trots att det enda de har att erbjuda är tjänster till andra interna avdelningar".

Dinosaurier?

Ok, ni fattar. Så vad ska man göra åt det? Har vi själva någon del i ansvaret? Så mycket vet jag att det inte duger att göra som jag gjorde på den tiden det begav sig, att betrakta ledningen som ett gäng dinosaurier som inget begriper.

Klaga inte

Att klaga hjälper föga. Man kan inte komma till ledningen och beklaga sig och hävda att just den egna verksamheten är så viktig och därför behöver mer resurser. Det säger ju alla. Så varför skulle just våra klagomål vara mer relevanta än andras ur ledningens synpunkt?

Ledningen ska inte förstå teknik

Ledningar består av personer som kanske inte förstår internetteknik, webbdesign och brukbarhet. Men än sen då? Varför skulle de? Det är inte deras jobb helt enkelt. Det är vi som måste ändra vårt sätt att beskriva problemen och behoven. Vi måste ändra vårt språk.

Ledningen förstår kunder

Om det är något ledningen förstår så är det behovet av nöjda kunder. Och är de rädda för något är det missnöjda kunder. Så det är det vi ska tala om. Gerry McGovern kommer med ett tips som jag inte kan låta bli att förmedla.

Visa riktiga kunders problem

Om man vid varje möte med ledningen visar en kort video av typen: "kund försöker göra något på företagets nätplats men misslyckas och går till en konkurrent" kommer budskapet att gå in med tiden. Visa att det är kunder, riktiga människor, det handlar om och de kommer att förstå.

Prata kund inte teknik

Det är först när även du, som är expert på nätet, slutar att prata om webbteknik och webbdesign, och börjar tala om kunder i stället, som den verkliga förändringen av företaget till en kundcentrerad organisation kan komma igång på allvar.

Och den förvandlingen är ju, som vi alla vet, helt nödvändig.

Seppo Salmivuori

Kommentera gärna artikeln här nedan.